Nytt nummer av Vårt Partille

Här kan du läsa senaste numret av Vårt Partille!

Nu är hela huvudet är fullt av partikongress!
Att vara sosse är för mig lika självklart som att jag betrakta mig som feminist och HBTQI+aktivist.

För jag tror på ett jämlikt samhälle format av reformer, kloka politiska beslut, folkrörelse, bildning och engagemang,

Denna kongress som snart äger rum känns så oerhört viktig, inte bara för att vi ska välja partiordförande och partisekreterare utan för att vi kommer att sätta politiken för kommande år, vi väljer på kongressen vilken riktning vi i partiet ska ta.
Jag vill och kommer utefter bästa förmåga se till att det blir en vänstersväng med en grön ny progressiv klimatpolitik. Vi kommer att sätta agendan för kommande valrörelse.
Jag hoppas att vi går tillbaka till att bli en folkrörelse där vi lyssnar, då menar jag verkligen lyssnar, vågar ta långa diskussioner där vi lär av varandra och tar del av varandras erfarenheter.

Som parti och som rörelse tror jag att vi förlorar på att inte lyssna. Att peka finger eller använda begrepp som identitetspolitik, identitetsvänster mm är bara destruktivt!  Så har vi det här med identitetspolitik uttrycket som används oftare än lövblås i en park där träden tappat sina gula löv..

Jag tillhör skaran som ibland får den kastad på mig då och då, min uppmaning är då att tänka ett varv, vad det innebär, speciellt med tanke på att Arbetarrörelsen är ett klassiskt exempel på identitetspolitik.

Identitetspolitik innebär att en grupp människor agerar som politisk rörelse utifrån strategin att konstruera en gemensam identitet, vilket innebär starkare känsloupplevelse än att bara formulera gemensamma intressen. Exempelvis historiskt så upplevde lönearbetande människor att de borde gå samman, trots interna skillnader. Lösningen var identitetspolitisk: att uppfinna identiteten ”arbetare”. En identitet som dessutom trotsade nationsgränserna, en identitet som inkluderade verkstadsarbetare i Göteborg med en Fabriksarbetare i Turin

”Workers of the world, awaken!”, sjöng Joe Hill.

Historiens mest framgångsrika identitetspolitiska projekt är nationalismen, men det är inte den som blir utpekad som identitetspolitik! Det är oftast personer som lyfter frågor om strukturell rasism, Diskriminerande normer som får den stämpeln. All identitetspolitik delar dock samma bekymmer: synen på ”den andre”. En gemensam identitet kräver ju en gräns och exkludering. Vem får exempelvis vara arbetare? Kan även en nyanländ homosexuell man vara det?

De flesta utsatta gruppers politiska kamp handlar inte om erkännandet av en identitet.  Det handlar snarare om kampen på rättvisa, lika möjligheter och politisk inkludering i samhället.

Jag tror inte att det är den sk identitetspolitiken som fått många LO-medlemmar att gå över till SD, jag tror definitivt inte att politiska frågor som slöjförbud, tiggeriförbud är något vi inom Socialdemokratin ska driva! Vi ska inte villkora vem som får vara svensk arbetarklass eller inte.

Vårt mål är ett samhälle utan över- och underordning, utan klasskillnader, patriarkat, rasism eller homo- och transfobi, ett samhälle utan fördomar och diskriminering.
Visst kan vi nå dit! Det börjar med dig och mig.

Nu är hösten här, njut av färgerna, dofterna en god bok.
Mina böcker i höst efter partikongressen är Mia Skäringer, En kvinnlig komikers dagbok och Du är inte längre min dotter av Frida Boisen så är någon sugen på boksamtal är jag på!
Ta hand om er så ses vi i höst

Hälsningar
Katarina Bosetti Kristoffersson
Ordförande
Partille Arbetarekommun